VM-matchen mot Tyskland i lördags gick inte som vi i Sverige hade hoppats. Vid tillfällen som detta utses ofta en syndabock. I det här fallet hamnade syndabocks-lotten på Jimmy Durmaz. Efter att ha dragit på sig en frispark som resulterade i mål för Tyskland, har Durmaz fått kommentarer på social media som är helt vedervärdiga.
Attackerna med anspelningar på spelarens ursprung – som inte har någon som helst relevans i sammanhanget kan vara mer eller mindre medvetna reaktioner och frustration mot en del växande problem vi ser i samhället. Både om kommentarerna är ”fake” eller inte, är det ett tecken på en polarisering.
Sverige har haft en relativ homogen befolkning men som på senare år har förändrats i dyningarna av de stora migrant- och flyktingströmmarna. Det innebär en hel del utmaningar att få människor från olika kulturer att leva tillsammans i harmoni. Det finns problem som har uppkommit i denna kulturkrock vilket har skapat en ”vi och dem”- mentalitet. Samhället polariseras och människor delas in i grupper som till exempel ”invandrare” och ”svenskar” – trots att vi bor i samma land.
Förutom frustration över samhällsproblem – vad får människor att bete sig helt okontrollerat och oförskämt mot andra människor över nätet, som de förmodligen inte skulle bete sig mot varandra i interpersonella möten. En förklaring inom psykologin för detta ohämmade (”disinhibited”) beteende går under namnet ”deindividuation” eller deinidividualisering på svenska. Deindividualisering innebär i korthet att – människor kan tappa sin känsla av individuellt ansvar bakom skärmen eller när man agerar i grupp.
Studier har kommit fram till att anonymitet till ”outsiders” är nyckelfaktorn till deindividualisering.* Internet utgör en relativt ny, utmärkt plattform för anonymisering därför att på internet möts människor inte i person utan blir anonyma för varandra bakom sin skärm. Det kan kännas som att skriva skällsord till en maskin eller dator i stället för till en levande, kännande människa. En del tappar greppet om att personer bakom användarnamnen faktiskt är individer, med känslor, behov och människovärde.
Resultatet ser vi som nu på social media, och annars även i övrig media där tonen och språket mellan och till människor kan ta sig till avskyvärda nivåer av verbala oförskämdheter.
En förutsättning för deindividualisering är som sagt att det finns grupper som på något sätt skiljer ifrån varandra i till exempel etnicitet, religion eller åsikter.
En naturlig del i polariseringen är att det bildas olika grupper och konstellationer, dit människor med samma åsikter söker sig. När individer med snarlika åsikter går samman i grupper där alla i stort sett delar samma uppfattning, tenderar den redan till exempel konservativauppfattningen att stärkas och bli ännu mer konservativ. Denna princip kallas Grupp-polarisering.**
Det är en liten klick människor som förstör i samhället och därmed för ”sin egen” grupp. De med invandrar-bakgrund som bränner bilar, förstör för den skötsamma majoriteten invandrare som till exempel jobbar med att bygga de bilar som blir uppbrända. De som skriver rasistiska kommentarer på nätet förstör för de som försöker föra en konstruktiv debatt kring migrationspolitiken.
Frustration över samhällsproblem kan vara en förklaring till varför vissa verbalt eller fysiskt attackerar människor med annan bakgrund än en själv – men är aldrig en ursäkt. Det krävs ansträngningar från alla håll för att ett samhälle ska vara trivsamt. Politiker stiftar lagar och lägger grunden för hur bra vårt samhälle fungerar och bär därmed ett tungt ansvar för hur det ser ut i Sverige. Men i sista änden är det varje individs skyldighet och ansvar, oavsett bakgrund att bete oss civiliserat och korrekt mot varandra – både över nätet och i det personliga mötet.
Referenser:
*Festinger, L., Pepitone, A., &Newcomb, T. (1952). Some consequences of deindividuation in a group. Journal of Abnormal Psychology, 47, 382-389.
*Postmes, T., & Spears, R. (1998). Deindividuation and antinormative behaviour: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 123, 238-259.
**Moscovici, S., & Zavalloni, M. (1969). The group as a polarizer of attitudes. Journal of Personality and Social Psychology, 12, 124-135.
